Archive for mai, 2012

24.05.12

To norske diktere og en tysk filosof om og på latin

Olav H. Hauge, fra dagboka 18. aug. 1944
(Bd. 1, s. 219–20)

Latin

Eg tek fram ein latinsk grammatikk sume tider og ser yver reglane og mynsteri. Det ser fælt ut, og eg synest eg er for gamal å byrja pugga. Men lyst hev eg. Schopenhauer såra meg reint då eg las stykket hans um latin! Alle som ikkje kann latin, høyrer till den ”gemene hop”, segjer han. No ja, sanningi var onnorleis i dei dagar enn no. – Då var latin det sanne merke på lærdom. No er kravet kanskje større, for me ser på språki som middel, ikkje som mål i seg sjølv. Heine er friare i sitt syn på dei klassiske mål enn Schopenhauer. Han segjer at hadde romarane lote lært seg latin, hadde dei ikkje fenge tid til å lagt under seg verdi. Men Gud skje lov hadde dei del i vegg og [?]. – Christofer Brun la hardt mot pugg av latin og gresk og kanskje hev de fenge mykje vanord på seg som dei ikkje burde havt. I mange land er enno latin og  gresk grunnlaget for all danning.

Hauge har muligens lest Die Welt als Wille und Vorstellung, Bd. II, Ergänzungen zum 1. Buch, § 12. Red. finner ingen oversettelse til nordisk språk, lager derfor en egen:

Här finner jag till äventyrs att en anmärkning är på sin plats, med vilken jag medan det ännu är tid skulle vilja sätta stopp för ett tilltagande fördärv. – Att latinet har upphört att vara alla vetenskapliga undersökningars språk har den nackdelen att det inte längre ges en omedelbar gemensam vetenskaplig litteratur för hela Europa, utan istället nationallitteraturer; varigenom varje lärd tvingas inskränka sig till en mycket mindre, och därtill i nationella enögdheter och fördomar fången publik. Följaktligen måste han nu lära sig de fyra europeiska huvudspråken vid sidan av de båda gamla. [Lång jeremiad över det samtida tyskeriet.]  De latinska och grekiska uttrycken har därtill fördelen att de stämplar de vetenskapliga uttrycken som vetenskapliga och skiljer ut dem från den gemena hopens ord och de därvid häftande idéassociationerna; varest t.ex. ”Speisebrei” istället för Chymus verkar handla om barnmat, och ”Lungensack” för pleura och ”Herzbeutel” för pericardium verkar härröra från slaktare snarare än anatomer. Slutligen häftar vid de antika terminis technicis den absoluta nödvändigheten att lära sig de gamla språken, vilka genom användandet av de levande språken vid vetenskapliga undersökningar mer och mer hamnar i fara att röjas ur vägen. Men går det så långt, kommer de gamles med språken förbundna anda att förvinna från den lärda undervisningen, då kommer råhet, flathet och tarvlighet att bemäktiga sig hela litteraturen. Ty de gamles verk är Nordstjärnan för varje konstnärlig eller litterär strävan: Går den eder under, då är ni förlorade. Redan nu märker man på den jämmerliga, infantila stilen hos de flesta skribenter, att de aldrig har skrivit latin.

read more »