 | Jostein Børtnes on Studentbyen Alexandria – idag … |
 | alfedgar on Mathias Blumenthal: Iustitia… |
 | ingunnl on Classica Bergensia |
 | Benedicte Irgens on Classica Bergensia |
En blogger på The Wall Street Journals sider trekker frem tyrannen Dionysios I av Syrakus (ca 432–367 f.Kr.) i sin omtale av den greske krisen. Da Dionysios hadde opparbeidet seg en enorm gjeld kom han nemlig opp med følgende løsning: Først truet han alle sine undersåtter med dødsstraff dersom de ikke leverte inn alle sine penger. Så smeltet han om alle myntene, doblet deres verdi og betalte tilbake samtidig som han gikk overskudd. Vos exemplaria graeca?
Latinen hagler over scenen når Det norske teateret feirer Universitetet i Oslos 200-årsjubileum ved å dramatisere Garborgs Bondestudentar. Her blir latinen og dens lærere skyteskiver for det meste av det som var galt i det norske samfunn på slutten av 1800-tallet. På akkurat dette punkt ser det imidlertid ut som om verden har gått betraktelig fremover.
Hvis man skal vurdere latinens stilling ut fra beskrivelsen av latinlærere i skandinavisk litteratur har den styrket sitt omdømme vesentlig de siste årene. Fra latinlærerne i Garborgs Bondestudentar (1883), Kiellands Gift (1883) og Scherfigs Det forsømte forår (1940) er det en lang vei til latinlærerne man får presentert i Helene Uris Kjerringer (2011) og Jan Kjærstads Jeg er brødrene Walker (2008). Mens de førstnevnte latinlærere stort sett er skurker eller hindere for romanens hovedpersoner, er de nyeste tilskuddene helter.
Uris latinlærer, Ella Blom (et spill på Scherfigs lektor Blomme eller ekperten på partikkelen ut, professor Blom, fra Gunnar Heibergs Tante Ulrikke, mon tro? ) den drivende kraft i romanen og hennes kveldskurs i latin blir et på alle måter fruktbart møtested for hevngjerrige damer (selv om hun nok kunne gjort enda mer ut av antikke hevnhistorier dersom hun hadde villet – det er definitivt mye mer å ta av!).
Hos Kjærstad er ikke latin- eller egentlig historielæreren som hovedpersonen etterhvert går over til å kalle ”Gamle Hellas” hovedperson, men han spiller en helt vital rolle når det gjelder viktige tematiske tråder i boken. Kjærstad lar også sin hovedperson, Odd Marius Walaker – på dette tidspunkt 15 år – komme med en refleksjon over antikkstudienes potensielle perspektiverende dimensjon i det han snakker om sin lærer ”en fyr som sto der i svarte bukser og en sober hvit skjorte og fortalte om Sparta og Athen og Themstokles og perserkrigene som om de var viktigere enn alt annet, og han fortalte urokkelig, selv mens viskelær og og papirbiter fløy rundt ham, og plutselig [...] begynte jeg å høre etter. [...] Noe av det han fortalte, hadde vi hatt om på lavere klassetrinn, men han fikk det til å stå frem i et nytt lys, eller det var litt som om jeg allerede visste noe om hva han sa, men like fullt var avhengig av at det ble nevnt før jeg skjønte at jeg visste det, og jeg fattet for eksempel, eller tror iallfall jeg fattet, noe om at særlig disse perserkrigene var avgjørende historiske hendelser, et veldig sammenstøt mellom Vestens og Østens folk, og når han kom til romerriket, krydret han alltid historiene med sitater på latin, og enkelte gjentok han så ofte at vi lærte dem nærmest ufrivillig, og mye av det han sa, fikk meg til å betvile den lærdommen vi fikk presentert i de øvrige timene, eller det var kanskje sånn at jeg brått så hvor vilkårlig alt var og at det helt sikkert kunne forklares på andre måter.”
Hva med en studie av latinlærerens rolle i skandinavisk litteratur? Noe for en MA-oppgave for eksempel?
— Mathilde Skoie
[Redaktörens anmärkning: även den skandinaviska filmen har sin beskärda del av orepresentativa latinlärare:
]
Peter Green, Alexander of Macedon (pb ed. 1974), s. 155:
Alexander had one obvious recourse, to borrow capital; but in an age when credit-banking was still regarded as a dangerous novelty (a feeling not wholly eradicated from the Greek mind even today) this was something much easier said than done. Besides, most of the bankers and moneylenders were Athenians, if only by adoption; and no Athenian had any intention of lending Alexander money if he could humanly avoid it.
http://no.wikipedia.org/wiki/De_frie_kunstene
Per epost fra Ronald Worley / Rune J. Falch:
Det sentrale spørsmålet da Dannelsesutvalget presenterte sin innstilling i august i 2009, var naturligvis hvordan man skal forstå begrepet dannelse i akademia i en tid hvor utdanningsløpet er blitt kortere og kanskje også mer fragmentert enn før. Utvalget valgte i sin innstilling å presentere flere ulike modeller for hvordan begrepet kan ivaretas. Enkelte tok til orde for en omstrukturering av førstesemesterstudiet (ex.phil. og ex.fac.) slik vi kjenner det idag; mens en viktig inspirasjonskilde for Bernt Hagtvets artikkel i innstillingen (pdf), er den amerikanske Liberal Arts-tradisjonen. – Men hvor mye vet vi i Norge om Liberal Arts-modellen? Hva er den motivert av og hvilke siktemål har den? I forbindelse med FoFs PEK-prosjekt ”Etikk og studiekvalitet – integrering av akademiske verdier og normer i studieløpet”, vil vi gjerne invitere dere til et foredrag med sikte på å få vite mer om denne tradisjonen.
Foredraget holdes 26. mai av dr. Jason Taylor fra Boston College (som neste uke besøker FoF i forbindelse med instituttets Platon-konferanse). Taylor vil foredra om Liberal Arts-modellen, da med særlig fokus på hvordan denne har vært tenkt og implementert ved to av institusjonene han har arbeidet ved i USA. Han beskriver sin bakgrunn slik:
”I have a M.A. in Classics from Boston University and a Ph.D. in Philosophy from Boston College. My teaching and research are focused primarily on ancient and early modern philosophy. I am just finishing my first year in the philosophy department at Regis University. Prior to coming to Regis University, I taught for 7 years in the PULSE at Boston College, a community-based service learning program that coordinates a year of academic coursework in philosophy and theology with practical experience at a Boston area non-profit agency. Boston College and Regis University are both Jesuit universities, that is, schools broadly in the liberal arts tradition, with a distinctive commitment to integrating intellectual and personal formation and to uniting high academic achievement with service to others.”
Foredraget finner sted i rom 209, Sydnesplassen 12/13, torsdag 26. mai kl. 14.15-16.00. Det vil ha varighet av ca. 40 minutter, og dernest åpnes det for spørsmål, kommentarer og diskusjon. Foredraget er på engelsk og er åpent for alle interesserte.
Takk til Erik S. for tipset.
A clay tablet over 3,000 years old that is considered Europe’s oldest readable text has been found in an ancient refuse pit in southern Greece, a US-based researcher claimed on Tuesday, April 5.
The tablet, an apparent financial record from a long-lost Mycenaean town, is about a century older than previous discoveries, said Michael Cosmopoulos, an archaeology professor at the University of Missouri-St Louis.
”On one side it has a list of names and numbers, on the other a verb relating to manufacture,” Cosmopoulos told AFP by email.
”It is the oldest tablet from a stratified deposit from the Greek mainland, and consequently from Europe,” he said.
The sun-dried tablet was found near the hilltop village of Iklaina in the western Peloponnese peninsula, surviving purely by accident when the refuse pit was set on fire and baked the clay.
The inscription it bears is in Linear B, a form of writing that predates
ancient Greek[alphabetic letters] and was used by the Mycenaeans, a Bronze Age culture that waged the Trojan War in Homer’s Iliad and dominated much of Greece from 1600 BCE.…
Cosmopoulos, who heads the project, said the site was apparently destroyed around 1400 BCE and conquered by the neighbouring kingdom of Pylos, whose legendary ruler King Nestor is mentioned in the Iliad.
”The existence of the tablet at Iklaina suggests that bureaucracy and literacy were more widespread and more ancient than we had previously thought,” Cosmopoulos said.
”Until now, tablets had been known only from a handful of major palaces — Mycenae, Tiryns, Thebes,” he said.
Aktualiteter unnslipper man vel ikke, selv ikke som klassisk filolog. Se derfor antikkhistorikeren Kristian Göranssons sammenfattende framstilling av Kyrenaikas historie – særlig dess oldtid – i to artikler i Svenska Dagbladet. Kristian har selv deltatt i arkeologiske utgravninger vid Benghazi, der en gang den greske kolonien Euhesperides låg.
Vi har bara fragment av Euesperides historia bevarad i skriftliga källor, men brittisk-libyska arkeologiska utgrävningar mellan 1994 och 2007 har givit viktiga insikter i stadens dramatiska historia. Euesperides nämns i de antika källorna först på 400- talet f Kr då Herodotos berättar om perserkungen Kambyses expedition i Cyrenaika, en händelse som utspelades nästan hundra år tidigare. Herodotos, som är så detaljerad i fråga om Kyrenes grundläggning, nämner inget om Euesperides tillkomst.
Utgrävningarna av ruinerna i utkanten av Benghazi visar dock att staden grundats cirka 600–575 f Kr. Den verkar ha blomstrat tack vare omfattande handel och hantverk. Purpurfärg utvanns ur Murexsnäckan och färgade textilier tillverkades i staden. Hamnen låg i en skyddad lagun, som sedan länge slammat igen och nu heter Sebkha es-Selmani. Från Euesperides hamn får vi förmoda att silfium i olika former exporterades. Handeln med silfium var ett monopol kontrollerat av kungen av Kyrene. Silfium avbildades ofta på mynten präglade i Euesperides och de andra städerna i Cyrenaika, vilket visar denna växts ekonomiska betydelse. Omfattande fynd av amforor visar att det till staden importerades mängder av vin och olivolja från grekiska stater i Egeiska havet och inlagd fisk från Tripolitanien och Tunisien. Allt detta vittnar om en välmående stad.
Under en fottur i Norge i 1824 kom den svenske dikteren Karl August Nicander (1799–1839) over Krokskogen til Ringerike. Det synet som da møtte ham beskrev han i diktet ”Ringerikes portar”:
( … )
”Vandrare! skåda omkring dig, och se. Du är der du ville;
Ringeriket är nedanför. Du står i dess portar.”
Och jag lyfte mitt öga opp. Jag såg, när det lyftes,
Ringeriket ej blott, men ett himmelrike på jorden.
Tyrifjorden, så lugn och blå som nornornas källa,
Dimlös låg, af naturen beredd til en glänsande spegel
För den ur morgonrodnadens famn uppstigande solen.
Grönskande öar och uddar i mängd betäckte dess yta,
(Blomsterkorgar, som ångade doft till drottningens möte).
Hva har så utsikten fra Krokskogen (”Kongens utsikt”) å gjøre på en blogg for klassiske fag? Jo, Nicander valgte å uttrykke seg på det antikke versemålet heksameter. Diktet har ikke rim, men det har en fast rytme, med seks tunge stavelser i hver linje. Dette var et populært versemål under romantikken, selv om det var mindre brukt i Norge enn i våre naboland. Det var særlig populært i idyller, men det finnes også i dikt av reflekterende innhold, da gjerne i kombinasjon med et annet gresk versemål, pentameter. Et berømt eksempel på dette er Schillers Der Spaziergang, som nok må regnes blant forbildene for Nicanders dikt, for i likhet med Schiller kombinerer Nicander naturinntrykk med refleksjon. Det utsiktspunktet som avføder Schillers refleksjon har dessuten klare likheter med Nicanders: Også hos Schiller er det en skog som brått åpner seg mot en veldig utsikt, men også hos ham finnes det en vei som fører ned til det landskapet han skuer ut over.
For Nicander blir utsikten over Ringerike en anledning til å reflektere over kristendom og hedendom, som begge gjør seg gjeldende i landskapet. Diktet fortsetter:
Hvit som en svan, som stigit ur sjön och lagt sig i gräset,
Blickande upp mot himmelens hvalf, låg kyrkan i dalen,
Mildt beskuggad af björkarnas krans. Till höger hon syntes,
Kristendomens heliga bild och kärlekens tempel.
Men till venster, på skogrik ö, i dystraste skugga,
Lemningen syns af en murad graf, och ofvan ett kummel,
Öfverst en tallkrönt klippa med ärr af åldrarnas runor.
Halldan Svartes är ön, och hans den vördade grafven,
Hedendomens grusade bild och mandomens tempel.
Graven er Halvdanshaugen på gården Stein, kirken som ligger til høyre i landskapet må være Haug kirke, en middelaldersk steinkirke. Den gang som nå var den hvitkalket, med tårn. ”Ön” er faktisk en halvøy; her har Nicander tatt seg en dikterisk frihet. Kontrasten mellom de to monumentene er tydelig: Kirken er hvit mens graven ligger i skygge; kirken reiser seg mot himmelen mens graven og hedendommen er en ”grusad” ”lemning”. At også kirken er bygget av mur, nevnes ikke; den beskrives i stedet som en svane, et levende vesen. Kirken er kranset av bjørketrær, graven av furu (tall). Kirken er kjærlighetens tempel, graven manndommens. For romantikerne var hedendommen er overvunnet og tilbakelagt stadium, men likevel fascinerende.
Nå løfter Nicander blikket mot fjellene:
Längre bort stå kedjor af berg, den lyckliga verldens
Skyddande gränser, och sist en rad af vördiga fjellar,
Hvita af ren och glänsande snö, som åldrige vise,
Satte til vakt och värn omkring en blomstrande ungdom,
Eller en vintergata omkring en sommarens lustgård.
Ringerike er en liten og avgrenset verden, men den synes fullkommen i seg selv. Kort sagt: Den er en idyll. Idyllbegrepet går tilbake til den greske dikteren Theokrit (ca. 275 f.Kr), som særlig ble kjent for sine hyrdedikt, dikt om det enkle, fredelige livet på landet, fjernt fra storbyens farer. Disse diktene ble kalt idyller, ordet betyr egentlig ”lite bilde”. På Nicanders tid hadde idyllsjangeren igjen blitt populær, men nå ble den fortrinnsvis plassert i et borgerlig miljø, enten i småbyen (Goethes Hermann und Dorothea) eller på landet (J. H. Voss’ Luise, og norske Hanna Winsnes’ Præstedatteren i Elverum). Versemålet hos alle disse var det samme som i vårt dikt, heksameteret.
Det greske versemålet er for Nicander et middel til å plassere diktet i samtidens litteratur. Et dikt om de refleksjoner man gjør seg på en fottur kan med fordel bruke et slikt versemål (her er Schiller forbildet), og det er også det naturlige versemålet for å skildre en idyll. Men skildringen ble først mulig i ettertankens lys, for:
Allt var en dikt, och verkligt ändå. Den skådande yngling
Sökte en sång i sitt bröst, men fann der endast beundran.
Anbefales!
http://skandinaviske-oversaettelser.net/
Den litterære arv fra oldtiden og middelalderen er igennem de sidste ca 500 år blevet formidlet til Norden i norske, svenske og danske oversættelser. Denne omfangsrige oversættelsesvirksomhed – særlig intens netop i de sidste årtier – udgør i sig selv en betydelig nordisk kulturarv. Filologer, historikere og forfattere har gennem tiderne lagt et kolossalt arbejde i at fortolke og gengive de gamle teksters indhold i et samtidigt sprog. Denne kulturarv bliver desværre mere og mere usynlig da mange nordiske læsere lader sig nøje med lettere tilgængelige engelske oversættelser som man fejlagtigt tror er bedre, mere videnskabelige, mere poetiske, eller lettere at forstå. Med den nærværende specialbibliografi har vi ønsket at rette opmærksomheden mod denne lange og rige nordiske teksttradition. Her kan man med enkle søgninger konstatere hvilke tekster fra tiden før 1500 der findes i norske, svenske eller danske oversættelser (fra 1500 til idag), man kan søge efter bestemte oversættere, få fyldige bibliografiske oplysninger om hver publikation m.m.
Vi tackar gudarna för det strålande vädret och hälsar nya och gamla studenter välkomna till det nya läsåret vid klassiska faget. Inte minst är vi glada för att så många har valt att läsa Klassisk retorikk, och ett försvarligt antal till och med Antikkens litteratur, trots att den senare kursen utlystes efter att ansökningstiden gått ut.
Latin och grekiska frodas även med studenter på alla nivåer; oppgaver, avhandlingar, artiklar och böcker skrivs; intervjuer i pressen ges (se Dag og Tid av dags dato, s. 21, ”Koranen på gresk frå 800-talet”, tyvärr ej på nätet [–och tyvärr kom tydligen intervjun med vår medarbetare Gjert Vestrheim till slut inte ens med i tidningen, men artikeln om Christian Høgels upptäckt är ändå läsvärd. Gjert påpekade att grekerna, till skillnad från latinarna, normalt inte ägnade sig åt översättning, med den hebreiska Bibeln, och nu enligt Høgel alltså även Koranen, som notervärt undantag.]).
Motgångar, dystra tider, neddragningar, besparingar, besvikelser nämner vi inte, ty
Husk det tankespråk som våre fedre formet:
”Mot to onde ting sjenker oss gudene
blott en enkelt ting som är god”.
Dårene makter ei bære dette verdig,
men den edle vender den lyse siden ut.
Låt oss i en anda av misskund mildra hedningen Pindaros hårda ord: även sorg och besvikelse har rätt till sina uttryck. Vid semesterstart väljer vi dock att framhäva det som är positivt.
På AHKR är det också aktivitet på klassikerfronten, och vi är glada och stolta över att man nu listar både sina egna och våra klassiskseminarier på sin hemsida.
Forskargruppen för antik historia har bjudit in professor Robin Osborne från Cambridge att gästföreläsa om ”Images of Slavery” onsdagen den 15 september kl. 1415–1600 i Sydneshaugen skole, Auditorum E. Detta rekommenderas varmt även för LLE-studenter.
Nu tillbaka till arbetet.
Här bloggar klassikerfaget et consortes vid Institutt for lingvistiske, litterære og estetiske studier, Universitetet i Bergen. Vänta er inte kontroverser, kanske inte heller djupsinnigheter, kanske inte heller särskilt regelbundna uppdateringar, däremot kan man tänka sig att det någon gång emellanåt kommer nyheter om klassikerämnet i Norge och Skandinavien, kuriositeter och anekdoter med anknytning till vår verksamhet och till klassikerämnet i stort, eller kanske en eller annan grekisk eller latinsk dikt eller text i översättning. Tonen blir lätt, våra ledstjärnor är Horatius och Sapfo.
I kampen mellan bok- och landsmål inleder vi neutralt, då fagkoordinatorn (undertecknad) för närvarande är svensk. Eventuellt kommer i fortsättningen både nynorsk och bokmål att förekomma, förutom ytterligare en del svenska. Även engelskspråkiga inlägg kan komma att dyka upp.
/Pär
