Welhaven i Roma

Fra Henning Gran, Welhaven på klassisk grunn: Trekk av hans dagbok fra Italia-reisen 1858 (1942), s. 33–35

13. september innleder Welhaven dagen med ”Morgentour med Fru Agier, i Haven ved Palazzo Medici. Vor Samtale om Middelthun”, skriver dikteren: han har sett det som sin oppgave å sette mot i den selvkritiske billedhuggeren, som nå i syv lange år har vært sunket Inn i dådløs dagdrøm. — Ellers går Welhavens vei ”til Vatikanet under truende Veir. — Madonna med Barnet, Gibsgruppe over St. Knudskirkens Portal, smukt og frit Arbeide. — Antiksalerne, den forvirrede Opstilling, overvældende Masse af de forskjelligste Gjenstande. Pave-forfængelighed i Indskrifter. Indtrykkets overvældende Beskaffenhed. —” I de ”sildigere Antiker” finner han spirer ”til saavel Canovas Coketteri, som til Berninis forskruede Pomp, den romerske Periode”.

”Berninis forskruede Pomp”: for Ibsen var barokkmesteren mannen som hadde ”mod til at gjøre en galskab en gang imellem!” Welhaven derimot har en uvilje mot alt barokt, alt fantastisk i form og følelse: han guterer hverken den sen-barokke sensualisme som henger igjen i Canovas smektende ny-klassisisme, eller Berninis dynamiske form. Hver på sin måte avviker de fra det kunstneriske uttrykk han selv sverger til — og er så helt ut forankret i: det idealiserte, avklarede bilde av den objektive virkelighet. Det er måteholds-kravet i Welhavens kunstoppfatning som reagerer mot Bernini, — avholdet kunne man si. For Welhaven var Thorvaldsen billedhuggeren; Thorvaldsen med sin konkretiserte drøm om antikken, med sin milde syntese av Hellas, Kristus og Norden, sin myke avrundete ”skulptur over skulpturen” — og sin borgerlige kyskhet. I en kunst som denne fant Welhaven den harmoniske balanse mellom det sansbare og det ideale.

Studentbyen Alexandria – idag og i senantikken

Rapport fra vår professor Tomas Hägg, bergenser emeritus. (Klikk på bildene for høyre oppløsning.)

*

Det nya biblioteket är som synes Alexandrias helt centrala monument nu, det har förskjutit både Alexander och fyrtornet till periferin. Under det egyptiska upproret bildade studenter och biblioteksstab, beväpnade bara med pappersrullar, ring runt Bibliotheca Alexandrina för hindra plundrare och vandaler att ta sig in genom glasdörrarna och förstöra bibliotekets inredning och skatter. Under vanliga förhållanden är biblioteket den dagliga arbetsplatsen för mängder av egyptiska studenter av båda könen, som jag kunde konstatera vid en vistelse i Alexandria de två första veckorna i november 2010.